Grovt sett finns det två huvudgrupper av psykoterapi som bedrivs av legitimerade psykoterapeuter.
Den ena huvudgruppen är mer metodinriktad och kan ses som en mer medicinsk eller biologisk modell. Den bedrivs ofta utifrån en standardiserad manual, och den tillämpas på specifika psykiatriska diagnoser eller sjukdomstillstånd. Den går därför bra ihop med sjukvårdens språk och förhållningssätt: man har en diagnos, och utifrån den väljer man ett visst läkemedel och/eller en viss psykoterapeutisk teknik. Till den här gruppen av terapier hör bl a beteendeterapi och kognitiv beteendeterapi, KBT.
Den andra huvudgruppen är den psykodynamiska. Den stämmer bäst med min grundsyn. Den är fokuserad på det personliga mötet mellan klient och psykoterapeut. Den psykodynamiska huvudgruppen innehåller flera olika teoretiska ansatser som t ex relationell, analytisk, självpsykologisk, objektrelationsteoretisk, affektpsykologisk, existentiell.
Gemensamt för all psykodynamisk psykoterapi är betoningen på vad som sker här och nu, dvs i relationen i terapirummet. Denna relation blir en viktig spegling av klientens problem och svårigheter men också resurser. Terapeuten är van att lyssna och lägga märke till hur klienten förhåller sig, både till sig själv och sin bakgrund, till terapeuten, till sin aktuella situation och till andra människor, och kan visa på samband och hjälpa till att nysta upp trådar. Man kan också ha god hjälp av att arbeta med drömmar, visualiseringar och andra uttryck för det undermedvetna.
Psykoterapiarbetet är alltså en dialog, en samarbetsrelation mellan två människor. Båda är delaktiga, men det är klienten som är huvudpersonen.
Inom den psykodynamiska inriktningen ses människors psykiska problem utifrån ett livssammanhang. En stor del av människans psykologiska tillvaro handlar om att förstå och att skapa mening. Man kan behöva hitta sina egna sammanhang och vem man är för att kunna frigöra sig från gammalt skräp och bråte, lämna det bakom sig och se sig själv och sina möjligheter på nytt sätt.
Man kan upptäcka ursprunget till de skuldkänslor, den skam och dåliga självkänsla som man släpar omkring med, arbeta med detta och komma vidare till att tycka bättre om eller åtminstone acceptera sig själv – och även andra.
Till psykodynamisk psykoterapi söker sig människor med livsproblem, relationsproblem, livs- och utvecklingskriser, psykiska trauman och liknande, snarare än specifika psykiatriska diagnoser. Man får i terapin tillsammans med en professionell utomstående medmänniska söka berättelsen bakom sina symtom och problem och förstå deras innebörd. När man därigenom kan hitta andra sätt att förhålla sig i tillvaron, kommer man att behöva sina gamla hindrande symtom i allt mindre utsträckning.
Psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning ser det som att vi människor psykiskt blir till i relation till andra människor. Till alla människors viktiga livssammanhang hör därför hur vi upplevt våra tidiga relationer. Kanske har de närmaste inte räckt till för våra behov av t ex spegling och bekräftelse, kanske hade föräldrarna egna problem som blev hinder i deras föräldraskap. Det påverkar då vår syn på oss själva och på vad vi kan vänta oss av omvärlden och vår plats i den. Och så inrättar vi oss efter dessa erfarenheter som om det vore en sanning, t ex att vi inte ska ha någon egen plats eller att vi inte duger till att leva nära någon annan.
Men om vi i en trygg terapirelation så småningom kan ta till oss allt mer av det som vi av olika skäl behövt hålla omedvetet för oss, kanske för att det varit outhärdligt att ensam bli varse och stå ut med att se, om vi upptäcker hur vi hindrar oss själva att uppleva och hur vi avvärjer det obehagliga och svåra hos oss själva och i vår omvärld, då kan vi också bli fria att ändra på det.
Med större kunskap och medvetenhet om sig själv, sina behov och motiv och sina inre konflikter, kan man öka sin förmåga att förstå och påverka sitt liv och ta ansvar för det. Då minskar risken för att man lever sitt liv som ett utsatt offer och kanske på ålderns höst sitter där bitter och besviken.
Samtidigt med ökande insikt om vårt eget sätt att fungera och relatera ökar också våra möjligheter att se hindrande strategier och strukturer i vår omvärld. Det kan ibland krocka med kortsiktiga anpassnings- och återanpassningsmål. Människor som under terapins gång och efter avslutad terapi känner sig själva bättre till kropp och själ och vågar ta mer ansvar för sin hälsa och sitt välbefinnande kommer att ta andra beslut än innan. Kanske man t ex inte längre vill arbeta under hälsovådligt stressiga förhållanden, eller bära ansvar för andra som dessa borde bära själva, något som ligger bakom alltför många fall av utbrändhet och utmattningsdepression. Alla applåderar inte när människor vill påverka sin arbetssituation eller sin livssituation. Det kan leda till temporära kostnader och besvär för arbetsgivare eller kanske familj – men på sikt kan det leda till mer jämlika relationer med ömsesidig respekt, vilket är en mänsklig vinst för alla.
Detta är en översiktlig bild av vad psykodynamisk psykoterapi står för. Jag har här inte gått in på att terapin också kan bedrivas i grupp eller med par eller familjer, att det kan ske i form av bildterapi, symboldrama, dans eller annat, det skulle bli alltför långt. Fältet är rikt, något finns som stämmer för var och en.
